Man kan nog säga att fenomenologin, särskilt den del som Merleau-Ponty arbetade med, är modern zen. Framför allt gäller detta kroppen som den primära källan till form. Här finns ingen koppling till gammal buddhistisk ontologi och pessimism. I en renad form får vi zens perception av fenomenet genom kroppsligheten.
.
.
Så kroppen är primär form för oss. Vi kan se former runt omkring oss - det är den första verkliga zenövningen. Men när vi släpper yttre fokus för att se källan till all percpetion upptäcker vi den mentala kroppen. Den "ser inte ut" på något viss sätt. Den är inte smal eller tjock, överviktig eller anorektisk. Den ser inte ut utan ser in. Den är källan till alla rörelser, allt liv. När vi sitter zen känner vi värmen i kroppen, hör suset av blodet, hör andetagen. Allt är okänt men underbart nära och intimt.
.
.
Ända sen barndomen har jag alltid uttryckt mig i rörelse, dans, sport osv. Yoga och t'ai chi blev senare i livet vägar till kroppen som medvetande. Jag inser som gammal man att behovet alltid handlar om den verkliga kroppen, den mentala. En kvinna som heter Kaylynn Sullivan Two Trees vet detta utmärkt väl och henne har jag lyssnat på och hört det jag själv tänkt under många år. Det är som en mer konkret Merleau-Ponty. Hon vet detta på ett genomträngande sätt, efter en barndom med dramatiska tragiska händelser. Som flicka fick hon leva ett ensamt liv med sina morföräldrar sedan båda föräldrarna tagit sina liv.
.
.
När smärta och sjukdom härjar i den fysiska kroppen döljs den mentala kroppen. Själva smärtsensationen dominerar så fullständigt att den mentala kroppen gömmer sig och väntar. Ibland kan den till och med lämna den fysiska kroppen - vi blir medvetslösa av smärtan. Här kan den mentala kroppen välja att komma tillbaka eller fortsätta någon annanstans.
.
.
Den mentala kroppen är en källform för andligt liv. Denna form är fokus för zenträningen. Formen behöver inte ha något särskilt innehåll. Men innehållen flyter i en ständig ström. Vi känner andra människors energier och intentioner. Vi känner osynliga energier och intentioner - om vi vill kan vi kalla detta demoner eller andar. Vi känner landskap. Den mentala kroppen lever alltid i landskap. Landskap är personer för den mentala kroppen. Djur och växter och byggnader är viktiga innehåll för den mentala kroppen.
.
.
På det sättet skapas under vår livstid på jorden en dynamik mellan den fysiska och den mentala kroppen - ibland lyser de båda, ibland lyser den ena, ibland dör den ena och den andra går vidare. Tills den går vidare är den ett viktigt fokus för uppmärksamheten. Genom denna fokusering får vi del av visdom. Formens visdom.
