zenbloggen

När man ser Mathieu Ricard tala om lycka med sin bakgrund i Tibet står en sak klar: lycka eller välmående är en handling och en form av handling. Just i formen finns glädjen och enkelheten. Handlingsform för att låta kropp och sinne få chans till välmående som tycks vara en grundform av livet.

.

.

Det är väldigt likt att leka med små barn. Form och färg, kroppsrörelse och rytm spelar stor roll. Det är i formen och det påtagliga formarbetet som lyckan ligger och väntar på oss, en lycka som inte bryr sig om omständigheter i livet, tankar på vad som är bra eller dåligt, projekt som viljan har för att bättra på någonting.

.

.

I yrkeslivet kan omgivningen vilja tvinga en att tänka för mycket eller utföra gester som inte direkt är användbara i zenträningen. Men i regel är detta ytterst korta tvång, yttersta flyktiga plikter. De flesta jag lärt göra zen har haft mer är tillräckligt med utrymme både fysiskt och psykiskt för att på arbetet göra zens välmående. Det svåraste hindret har snarare varit själva föreställningen att välmående, långsamhet och stillhet inte gillas av omgivningen. Det är en felaktig föreställning. Jag minns tydligt hur glada mina stressade kolleger blev när jag alltid hade tid för dem och alltid verkade "ta paus".

.

.

Som Ricard säger är det inte särskilt högprioriterat med lyckligt välmående i vardagen, trots den flirt media och konsumtionsentreprenörer som finns. Den falska formen av lycka säljs i annonsernas och reklamens värld. Men att på allvar tala om välmående och lycka är ofta tvivelaktigkt bland intellektuella. Många former av religion avskyr också jordisk glädje och spar på den till en annan dimension av verkligheten inträtt. Men de vill dit. Även en person som hänger sig själv vill ha slut på olyckan, säger Pascal.

.

.

I zen använder vi alla former i vardagen till produktion av välmående. Det är en naturlig formlycka. I fäger och former, rörelser och avstånd, gravitation och inre tillstånd i kroppen - allt kan användas för att ge sin form och sin balans. Efter många år av träning i formlycka är det betydligt enklare än i början. Men vi är alltid nybörjare. Nybörjarens träning är det rätta sinnelaget.

.

.

Om välmående vore något vi endast ibland intresserade oss för kunde vi kanske klara oss med en rad olika och varierande definitioner på lycka. Men det verkar som alla människor HELA TIDEN söker detta goda leva-väl-mående. Det är inte en sekundär sak i livet. Den är pågående och krävande. Det är märkligt att många försöker bortse från detta faktum som insisterar på uppmärksamhet. Tala om bortträngning!

.

.

Den som rör sig i övningen av formlycka, eller sitter still i den, kan en rad olika fenomen passera förbi, en del glada, en del ledsamma, en del jobbiga, en del irrelevanta. Information av alla slags kvaliteter passerar oss hela tiden. Det finns alltid människor som vill meddela oss något trist. Det är en sekulär religion att meddela varandra det som är trist eller jobbigt. Men lycka i zens form kan vara närvarande under dessa kaskade av information som gör oss glada eller stressade. Det är som havet. Vattenmassorna där nere i djupet är relativt stilla, vilken storm som än äger rum däruppe på ytan. Formlycka är helhetens lycka.

.

.

Formlyckans välmående ser inte så mycket till de yttre omständigheterna. Inte många har ett arbete som gör dem lyckliga. Inte många har den familj eller den bostad som dagligen ger stabil lycka. Zens lycka i rätt form är mer som den där dockan som är så tung i basen att den kan svänga med lätthet åt alla håll men ständigt gungar upp i balanserad upprätt hållning igen.

.

.

På många förstärkare finns en Aux-ingång. Det är extra ingångar för externa enheter. Ibland använder vi det, ibland inte. Auxiliary betyder extra. Våra villkor i livet är dessa aux-enheter. Vår egen maskin är i balans och i välmående oberoende av dessa extra ingångar av omständigheter och händelser utanför oss. En del är lyckade, andra är tragiska. Men vår egen "apparat" är i form och i välmående. Så fungerar zen.

.

.

När vi ger upp sökandet efter aux-input för att göra oss lyckliga får vi en annan bild av situationen. Det är som en spegel. Om den är någorlunda ren ger den ifrån sig välmående och lycka. Vår grundnatur kommer lekfullt fram. Om den är sörjig är det svårt att ge samma lyster, samma lycka. Vi behöver inte vara rigorösa spegelgnidare som många professionella zencentra tyvärr inbillar folk. Men en ren spegel behöver inte göras något åt - den gör en enda sak hela tiden: speglar välmåendet i den rätta formen.

.

.