Fokuserat icke-uppnående
I världen får många lära sig att försöka nå någonting, uppleva vissa bestämda saker och förverkliga sig själv. Huvudet används för att föreställa sig dessa mål som ska uppnås. Men inom zen används huvudet mer som ett rymdskepp. Vi ser hur formerna är sig själva och innehållet försvinner för att ge plats för rymden. Genom en enkel meditationsform reser vi i rymden istället för att uppnå saker på jorden.
.
.
Det låter kanske lite flummigt men kroppen är kvar på jorden och vi är nyttiga på olika sätt medan vi mediterar på formerna och rymden. Vi engagerar oss socialt genom att erbjuda den frid och medkänsla som tycks födas oss förutan ur denna rymd och enkelhet. På ett lite naivt sätt erbjuder vi skratt och frihet istället för mödosamt arbete och oroligt uppnående av mål.
.
.
Som en distanselev skrev: "Fokuserat icke-uppnående". Alltså på ett sätt bortkastad tid men på ett annat sätt ett hopp om en fridfullare värld. För alla religiösa som har ett visst "innehåll" i sin teologi eller hängivenhet är det naturligtvis bortkastad tid och meningslös frid. Här får alla zenpraktiker buga med respekt. Det är möjligt att det är "värdelöst" i en viss mening. Alla exotiska former av andlighet blir tämligen bortkastade i denna rymd. Där finns ju ingen som håller ordning på innehållet. Både indiska, judiska, islamiska och kristna teologer och filosofer måste ge upp alla sina innehåll i den enkla zenpraktiken. Ett sorts offer kantänka.
.
.
I Evelyn Underhills stora verk om mystik används ordet "autism" på ett för oss märkligt sätt. Hon tycks mena att all mystik värd namnet har en fas av autism. Hon kanske avser just friden och enkelheten, det innehållslösa "mindfullness" som är själva verktyget för varje zenpraktik. Enligt Rupa Gosvami skiljer man i indisk teism mellan fem huvudformer av tillstånd. Det första kallas fridens tillstånd - shantirasa. Kanske kvalificerar detta tillstånd för Underhills "autism". För teister av alla slag saknas det dualistiska innehållet (jag - du) i denna fridens tillstånd. Därför placerar man det lägst i en hierarki av tillstånd. Men det sker förstås utifrån. Inifrån shantirasa placeras över huvud taget ingenting "högre" eller "lägre". Det handlar inte ens om något speciellt tillstånd. Vem skulle "ha" eller "besöka" detta tillstånd? Nonsens.
.
.
Kommentarer
Trackback
