Inge damm på älva

I ett gammalt ex (1977) av Blind Donkey från Diamond Sangha hittar jag dessa rader av Basho (fritt på svenska):

Älven
inge damm på vågorna
sommarmåne

Det är så det är, egentligen. Mitt i allt vardagssnurr där vi luras om och om igen att tro att vi på något sätt är denna hyrvagn vi har -- kropp, emotioner, tankeliv -- istället för att se hur vi är föraren, den som stiger ur fordonet varje drömlös sovande timme på natten. Vi är inte snurret, för vi kan se snurret och vi kan säga med Basho:

inge damm på älva

Nu tror många att oändliga timmars sittande kan i bästa fall leda fram till denna perception. Men faktum är att älven hela tiden är dammfri även när höstlöv blåst ut på den och även när någon kastat i sly han röjt längs älven. Mitt i vardagens dubbelbokningar och missuppfattningar är levande vatten klart och dammfritt.

Det är samma upplevelse som att molnen må leva rövare på himlen och hagel dundrar på trädäcket ner mot sjön -- himlen är ren och klar när vi praktiserar zen i vilket väder som helst.

Min zenvän Robert Aitken ger i sin kommentar till Bashos dikt ett annat perspektiv: åldrandets. Att åldras på zenvis är att konstatera, mitt i vedhuggande och sopande av terassen:

inge damm på älva.


RSS 2.0