Vad är zen?

.

.

Zen är en perception av verkligheten som påminner mycket om bildkonstnärens eller regissörens sätt att bearbeta bilden av verkligheten för att vara skapande och gestalta något. Men till skillnad från bildkonstnären eller fotografen handlar det nu om hela ens tillvaro.

.

.

Vägen till den nya perceptionen kan se olika ut. Det kan, som i mitt fall, vara ett arbete med kroppen och psyket, en träning i fokusering under utsträckt tid. Det är en ganska onaturlig träning - att sitta långa timmar eller dagar i zazen - men det kan leda vidare till zens perception av verkligheten. I många personers fall sker inte detta utan man blir kvar i själva tränandet och gör det till sin praktik, ungefär som ett monotont jobb.

.

.

Jag började med intensiv zenträning när jag behövde ha större kontroll över mitt arbetsliv som lärare. Det var alltså inte andliga skäl eller någon tanke på förverkligande eller insikt i buddhismen. Jag var - och är - föga intresserad av buddhismens tämligen pessimistiska metafysik. Men jag behövde må bättre i den stressiga vardagen med många och stora klasser att undervisa, som det var på 1980-talet.

.

.

Det visade sig att zenträningen ledde till större psykisk hälsa, större kontroll över de många mötena med människor och de många snabba besluten. Zens perception började bli naturlig för mig och det blev lätt att leva i en jobbig vardag. En ibland triumfartad känsla av seger och mästerskap blev alltmer uppenbar.

.

.

Under de 15 år jag intensivt tränade zen hade jag vägledning av flera lärare. En av lärarna, hade sitt center på Oahu, Hawaii. Jag satt zazen under tre månader där. Men mest av allt gav förstås den egna träningen med flitigt läsande av framför allt den koreanska klassikern Chinul. Även Blue Cliff Records och Mumankai och Hui Nengs Plattform-sutra var av stor beydelse för att utveckla zens percpetion av verkligheten.

.

.

Hemma i Sverige började jag efter cirka fem års träning leda meditationsgrupper och gjorde så under tio års tid. Därefter, i samband med att jag bytte jobb och bostadsort, la jag ner hela zenprojektet såsom träning. Men själva perceptionen - som inte direkt har med buddhism eller zenbuddhism att göra - finns kvar. På ålderns begynnande höst då hälsan sviktar, blir den mer och mer viktig. Man kan säga att zen där fungerar som en hälsosam hållning till den egna kroppen och till bilden av verkligheten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0