Zen är skönhet i form

När vi väljer formseende genom zen får vi en ren form och det känns nästan märkligt att få tillgång till tingen på det sättet. Det är ju alldeles utan bedömning eller smak eller värdering. Gräsmattan får vara endast det som den är innan vi vet att "gräsmatta".

.

.

Det är är ingenting nytt. Filosofen Boström talade ingående om skönheten i verksamheten att se formen. Han uttryckte det så att vi lyckas se det absoluta i den partikulära formen och detta blir skönheten själv. Han tar ett exempel: vi kan njuta av eldens form, även när den förintar vårt eget hus. Skönheten är fullständigt likgiltig för alla innehåll. Formen ger något mer stilla och vackert än något innehåll någonsin kan ge.

.

.

Innehåll är ofta förvirrande. Det förändrar sig snabbt efter att ha blivit fastställt. Det växlar nästan genast efter att ha blivit upptäckt eller igenkänt. Innehållen är också villkorliga och kinkiga med sin status. Därför slås vi av skönhetens sköra men helt rena form. Den verksamhet som vi engagerar oss i när vi uppfattar denna form är just zens verksamhet. Sakerna får vara sig själva. Blomman är endast sig själv, ännu inte känd. Havet är övertygande sig själv, ännu inte förstått av någon. Trädkronan är tom på innehåll och fullkomlig i sin rörelse och form tillsammans med vinden.

.

.

När vi inte inordnar skönheten för vår nyttas skull utan bugar inför dess eget värde, blir det lätt att praktisera zen. Alla objekt runt omkring oss, ja varje del av vår kropp, utgör en konkretion av det absoluta genom sin oskyldiga form. De bjuder alla på givenhetens faktiska skönhet. Ingen diciplin eller lära kan någonsin erbjuda ett innehåll som kommer i närheten av denna skönhet. Ingen begrundan kan någonsin närma sig denna enkla verksamhet, formens eget medvetande.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0