zenbloggen -

Kroppen

Man kan nog säga att fenomenologin, särskilt den del som Merleau-Ponty arbetade med, är modern zen. Framför allt gäller detta kroppen som den primära källan till form. Här finns ingen koppling till gammal buddhistisk ontologi och pessimism. I en renad form får vi zens perception av fenomenet genom kroppsligheten.

.
.

Så kroppen är primär form för oss. Vi kan se former runt omkring oss - det är den första verkliga zenövningen. Men när vi släpper yttre fokus för att se källan till all percpetion upptäcker vi den mentala kroppen. Den "ser inte ut" på något viss sätt. Den är inte smal eller tjock, överviktig eller anorektisk. Den ser inte ut utan ser in. Den är källan till alla rörelser, allt liv. När vi sitter zen känner vi värmen i kroppen, hör suset av blodet, hör andetagen. Allt är okänt men underbart nära och intimt.

.
.

Ända sen barndomen har jag alltid uttryckt mig i rörelse, dans, sport osv. Yoga och t'ai chi blev senare i livet vägar till kroppen som medvetande. Jag inser som gammal man att behovet alltid handlar om den verkliga kroppen, den mentala. En kvinna som heter Kaylynn Sullivan Two Trees vet detta utmärkt väl och henne har jag lyssnat på och hört det jag själv tänkt under många år. Det är som en mer konkret Merleau-Ponty. Hon vet detta på ett genomträngande sätt, efter en barndom med dramatiska tragiska händelser. Som flicka fick hon leva ett ensamt liv med sina morföräldrar sedan båda föräldrarna tagit sina liv.

.
.

När smärta och sjukdom härjar i den fysiska kroppen döljs den mentala kroppen. Själva smärtsensationen dominerar så fullständigt att den mentala kroppen gömmer sig och väntar. Ibland kan den till och med lämna den fysiska kroppen - vi blir medvetslösa av smärtan. Här kan den mentala kroppen välja att komma tillbaka eller fortsätta någon annanstans.

.
.

Den mentala kroppen är en källform för andligt liv. Denna form är fokus för zenträningen. Formen behöver inte ha något särskilt innehåll. Men innehållen flyter i en ständig ström. Vi känner andra människors energier och intentioner. Vi känner osynliga energier och intentioner - om vi vill kan vi kalla detta demoner eller andar. Vi känner landskap. Den mentala kroppen lever alltid i landskap. Landskap är personer för den mentala kroppen. Djur och växter och byggnader är viktiga innehåll för den mentala kroppen.

.
.

På det sättet skapas under vår livstid på jorden en dynamik mellan den fysiska och den mentala kroppen - ibland lyser de båda, ibland lyser den ena, ibland dör den ena och den andra går vidare. Tills den går vidare är den ett viktigt fokus för uppmärksamheten. Genom denna fokusering får vi del av visdom. Formens visdom.

2010-06-27 @ 09:16:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Friden i zen

Många undrar hur zenlivet fungerar - hur kan en modern människa befinna sig i ett tillstånd av frid under mer än tio minuter åt gången?

.
.

De flesta bryr sig betydligt mindre om lära eller ordning eller historia än just detta - hur är man i frid en längre period? Ju äldre människor blir ju oftare innebär lycka just denna frid. Det är inte så mycket aktivism - vad ska vi göra? - som att finna ett sätt, en stil, ett tänkande som befinner sig i frid.

.
.

Zen är just den friden. För att säga det lite skämtsamt: frid är en rent formell sak!

.
.

Med det menas den Stora formen. Vi lever just nu i den. Vi har kropp, vi andas, vi ser färger och former runt omkring oss. Vi rör oss och uppfattar rörelse. Vi blir hungriga, vi äter. Vi blir sömniga, vi sover. Vi fattar tycke för någon av det andra könet, vi älskar. Vi hör någon tala ett främmande språk, vi blir intresserade och lär oss ord och fraser på detta språk.

.
.

Formen är där hela tiden. Den är just så här.

.
.

C.S. Lewis beskrev en gång tron som att flyta på vatten. Man vågar luta sig bakåt i vattnet, förlora fotfästet och lita på vattnets bärkraft. Formen för liv är just sådan - den går att lita på.

.
.

Ett hjälpmedel jag rekommenderar vissa personer är att inte blanda in olika innehåll i formen. Innehållen kommer och går, men formen består. Innehållen bär sällan så långt. Ofta skapar de sorger. Men formen bär allt, den lever och litar på livet.

.
.

Den levande formen ger frid, inte i första hand aktivism. Verksamheten frigörs, det är sant. Men den blir inte en projektion om vad som måste göras. Handlingen börjar och slutar med sig själv så att säga.

2010-06-22 @ 12:26:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()